Saint-Jean-de-Luz ett litet paradis vid Atlanten

Första gången jag kom till denna lilla vackra fiskeby var 2009 då jag bytte hus med en annan fransk familj. En hel månad skulle vi tillbringa här och jag var otroligt nyfiken på att upptäcka den del av Baskien, plasterna, kulturen och atmosfären.

Den gången hade jag med mig familjen med barnen som fortfarande var små och vi verkligen flyttade in och blev en del av platsen. Att jag sedan av en ren slump hamnade här igen 16 år senare är makalöst i sig och nu är detta en plats jag återvänder till om och om igen.

Just Saint-Jean-de-Luz har en magisk kraft där man genast känner sig välkommen och människorna liksom kramar om en med sitt otroligt öppna och vänliga sätt. Hela den baskiska kulturen bubblar av stolthet och inkluderande där vi alla är välkomna att komma med.

Kommer in med tåget tidigt på morgonen när luften fortfarande är ren och fräsch. Stationen ligger bara några hundra meter från saluhallen och ytterligare några hundra meter från stranden. Älskar att gå igenom den lokala marknaden och allra helst fisk och skaldjursdelen "Poissonnerie" (fisk butik) där fiskarna exponerar dagens fångst. Ostron och tonfisk är i fokus här och den sistnämnda är enorm i omfång. Fiskebåtarna ligger bara några meter från marknaden så här är det verkligen fångst direkt från havet utan mellanhänder.

Stämningen är uppsluppen och högljudd, typiskt "latino" och det pratas baskiska blandat med franska överallt. Små äldre damer med sina korgar står och noggrant väljer ut dagens måltid som de säkert har gjort varje dag i hela sina liv. Här är det en del av vardagen att gå ner på marknaden och köpa dagsfärsk mat som man sen går hem och tillagar.

Här andas det historia med det unika och autentiska i centrum och så som det varit i decennium. Överallt kan man se gamla foton och det är slående hur likadant allt ser ut idag.

Stoltheten över den baskiska kulturen är slående här och klädseln bland lokalbokningen är typiskt med basker och röd scarf.

Bestämmer mig för att idag blir min lunch här vid en av de enkla uteserveringarna där det serveras dagsfärsk meny direkt från disken. Längtar redan till den när jag fortsätter min vandring genom gränderna till ett av de mysiga caféerna för mitt morgonkaffe och färska croissant.

Slår mig ner vid ett litet franskt cafébord och beställer min lilla kaffe, men då croissanterna är slut pekar servitören på bageriet mitt emot och säger till mig att gå dit och sen komma tillbaka för att bli serverad min espresso. Älskar denna attityd och om det är slut på ett ställe ja då får man hämta på ett annat och bli serverad ändå. Vi serverar bara dryck, så ta med dig din egen mat, underbart koncept.

Att sitta på ett franskt café en tidig morgon och se livet vakna, det är helt fantastiskt och min absoluta favorittid på dygnet. Allt liksom vaknar upp till en ny dag med nya möjligheter precis som min livsfilosofi.

Vandrar sakta ner mot den vackra stranden och går genom de små kullstensgränderna och känner den lilla staden vakna och förbereda sig för att ta emot nya besökare, kunder och vänner för dagen.

Väljer den delen i den bortre änden av stranden där det nästan är helt folktomt och där många lokalbor befinner sig. Älskar det rofyllda och att smälta in i rytmen som människorna här lever efter. Helt makalöst att ha en sådan vacker strand mitt i sin egen lilla stad och dessutom är vattnet lugnt här inne då vågbrytare drar ner tempot från havet lite längre ut.

Sanden är varm och helt sammetslen och jag njuter medan jag går ner till havet, som fortfarande är en bit ut på grund av tidvattnet. Lite för kallt för mig nu på morgonen men på eftermiddagen brukar det vara varmare när solen värmt upp ytan mer.

Lägger mig på mitt strandlakan, drar på mig solhatten och bara njuter av varje moment. Två små flickor leker bredvid mig och med sig har de sin mormor och morfar och deras dialog är min underhållning.

Människor sitter under sina parasoll, läser, promenerar längs strandkanten eller bara ligger och tar in solstrålarna som värmer så skönt.

Det bästa med att går ner på stranden tidigt är att luften fortfarande är ren och klar och temperaturen är skön och inte lika het som den kan vara senare på dagen.

Tar upp min bok och här tänker jag njuta i några timmar nu innan lunchen vid saluhallen kallar.

Vandrar upp mot torget och saluhallen och ser hur de mysiga lunchrestaurangerna börjar fyllas på bakgatorna. Finns så många fantastiska små caféer och restauranger här och jag skulle vilja prova de alla.

Kommer fram till den enkla lilla bistron vid matmarknaden och slår mig ner. Färska ostron och musslor får det bli idag och en liten karaff med ett lokalt rosévin.

Det är en robust och enkel inredning på den lilla bistron men maten är makalös och helt dagsfärsk. Älskar att hitta dessa inhemska enkla platser att äta på och oftast är det den godaste maten också plus att priserna är låga.

Här sitter jag med mig själv och njuter och ostronen är de godaste jag ätit på länge. Man känner att de fiskats upp i riktigt saltvatten och det behövs bara några droppar citron på dem innan de hälls in i min mun.

Njuter på plats länge och människorna runt mig byts ut till nya kunder men jag sitter kvar och tar in känslan av att få vara här och ta in allt det vackra och goda.

Efter lunchen går jag ner till stranden igen som nu börjar fyllas på med mer människor. Tar äntligen mitt första dopp för säsongen och vattnet är kristallklart och så skönt.

Solen börjar värma mer nu så jag drar på mig min strandskjorta för att inte bränna min ännu lite för bleka kropp. De som bor här lever i solen hela tiden, medan jag som bor delvis i Sverige ännu inte fått grunden.

Eftermiddagen rullar på medan jag badar, solar, läser och studerar strandlivet innan det är dags för mig att ta tåget tillbaka till Pyrenéerna. Då visste jag inte att tågen var försenade och att jag inte kom hem många timmar senare på grund av tåg kaos, men det är en annan historia och en annan sida av detta vackra land som jag kanske berättar någon gång.