Första kapitlet

Jag skulle åka en vecka och hälsa på mina härliga vänner i Barcelona i augusti 2021. Vi hade väntat länge på att ses och gränserna öppnades bara någon månad före efter den långdragna nedstängningen i covidpandemins fotspår.

Det var min första egna resa som jag skulle göra själv efter åren med barnen hemma och jag kände mig så förväntansfull men även pirrig med en känsla av att nu bär det av.

Tidigare hade jag alltid tänkt att var bara modiga människor som reste själva och att det kanske var lite tråkigt att inte resa tillsammans med någon. Men den tanken lade jag snabbt bort och bestämde mig för att tillåta äventyret att komma till mig njuta av mitt eget sällskap fullt ut.

I samma sekund som planet landade på El Prat flygplatsen i Barcelona kände jag energin flöda genom kroppen. Som en stor enorm rysning som bara sköljde genom hela mig nästan som att jag frös. Känslan av att äntligen är jag där jag ska vara och en enorm lycka bara for genom hela min kropp.

Min vän hämtade mig på utanför flygplatsen och lyckan att mötas igen, var fantastisk. Vi tillbringade hela den ljumma kvällen på mina vänners terrass i bergen utanför Barcelona och jag njöt av stunden fullt ut och kände en sådan tacksamhet att vara just där just då, med människor som gav all sin energi för att få mig att trivas. Du vet när man känner att man kan vara sig själv fullt ut och bara känna sig fri och lycklig.

Mina dagar flöt på med långa promenader i La Floresta, San Cugat och inne i Barcelona. Jag tillbringade dagarna för mig själv då mina vänner hade fullt upp i sina jobb. Men det gjorde mig absolut ingenting och jag upptäckte att "här går jag och trivs med mig själv". Jag bestämde mig för att upptäcka och prova någonting nytt varje dag, vilket gjorde varje ny dag till ett nytt äventyr.

Efter några dagar under en av mina långa vandringar hör jag plötsligt en stark röst inom mig "Du ska till Frankrike Kicki"

Vad var det där, tänkte jag och fortsatte min promenad i solen. Då kommer den rösten igen, nu med ännu mer styrka "Du ska till Frankrike Kicki". Nu börjar det kännas lite obekvämt och jag känner mig lite yr och illamående där i solen och måste sätta mig i skuggan och dricka lite vatten.
Vad är det som händer, tänker jag, har jag börjat hallucinera eller fått solsting?

Rösten tystnar inte utan budskapet blir starkare och tydligare ju längre dagen går och när en väninna ringer och frågar hur jag har det, kan jag inte låta bli att berätta om min märkliga upplevelse. Tro om min förvåning när responsen blir "Klart du ska åka Kicki, det är dags nu för dig att åka till ditt Frankrike"

När jag lägger på jag helt klar i huvudet, jag ska boka om biljetten, hyra mig en bil och följa med flödet till landet som kallar på mig. 

Nu känns det som ett vulkanutbrott har brutit ut inombords och känslan går inte att hålla emot.

Samma kväll berättar jag det som kommit till mig för mina spanska vänner och liksom min väninna tidigare är budskapet supertydligt. Utan tvekan säger de samma sak "Självklart ska du åka till Frankrike Kicki, vilket fantastiskt äventyr för dig" Vi skålade i kall Cava och pratade om mitt kommande äventyr resten av kvällen och glädjen som spred sig inombords var så varm och kraftfull att jag fick lust att dansa av lycka.

Med stort självförtroende bokade jag om flygbiljetten och förlängde min resa med en vecka och bokade en bil från tågstationen i centrala Barcelona. Bara det kändes pirrigt då jag aldrig kört i de centrala delarna tidigare utan enbart från flygplatsen. Sen kom jag till frågan, var ska jag?

Min vän och jag satte oss med hennes dator och tittade på kartan över sydvästra Frankrike som ansluter till Spanien och funderade ungefär i 3 minuter innan hon utbrister. "Nu vet jag var du ska"

Hon googlar upp en plats där hon själv tillbringade mycket tid som ung, som hette Carcassonne och i samma sekund som bilderna kommer upp på skärmen bara vet jag, där är platsen jag ska till. Känslan av total självklarhet är så stark och värmen sprider sig i kroppen som en rysning igen.

Bokar ett hotellrum och helt plötsligt har jag en plan fast jag inte vet riktigt var platsen ligger eller vad som väntar mig.

Måndag morgon och jag blir skjutsad till Barcelona Sans tågstation och väntar ivrigt i kön till biluthyrningskontoret och känner bara att jag vill komma i väg så snart det bara går. Som om någon liksom knuffar mig i ryggen och jag vill bara framåt utan minsta motstånd.

Min tur äntligen

Tyvärr så har vi inte bilen du bokat inne säger kvinnan och blippar på sin skärm och jag börjar känna en liten nervositet att det ska blir fördröjning, men hinner inte tänka längre innan kvinnan tittar på mig och säger "Bilen du bokat är inte tillgänglig, men vänta lite så ska jag se vad jag kan ge dig istället, oroa dig inte, jag löser detta" Hon blippar och blippar och minuterna tickar på, men jag låter hon göra sitt jobb och tänker att det blir bra det här.

Kvinnan tittar plötsligt upp och säger "Jag uppgraderar dig som kompensation, är det ok med en  BMW X2 med automatväxel till samma pris? "

Känner mig som en drottning när jag sätter mig i bilen och kör igenom hela centrala Barcelona som om jag aldrig gjort något annat,  innan det bär av norrut på motorvägen mot Franska gränsen. 

Höjer ljudet på stereon, trycker ner gaspedalen lite till och känslan av att nu bär det av går igenom hela min kropp som en enorm rysning och jag styr vidare norrut. Mot en ny värld, mot mitt land, så lycklig och fri.

Frankrike, nu kommer jag.